lineshalsa.blogg.se

För 31 år sedan föddes jag. Hela jag var då täckt av eksem. Från topp till tå var huden narig, torr och skör. Eksemen höll i sig från 1 till 5 år. Jag kliade mig blodig om natten, var ofta ledsen och arg över den ständiga klådan. Min kära älskade mamma sökte desperat svar, både hos sjukvården och på egen hand. Sjukvården gav mig tidigt diagnosen "atopiskt eksem". Atopiskt betyder tydligen kroniskt. Man kan säga att jag har en form av autoimmun sjukdom där den egna kroppen har ett överaktivt immunförsvar och attackerar sig själv utan anledning. Sjukvården har under alla år inte kunnat göra mer än skriva ut salvor och kortison som endast hjälp symptom för stunden. Tyvärr har jag av dessa krämer bara blivit värre. De värsta veckorna i mitt liv har varit just efter en kortisonbehandling när eksemen alltid kommit tillbaka. Denna sjukdom har jag på senare år vart tvungen att hantera själv. Ja, jag säger sjukdom, och att jag är sjuk, för det är just så det känts i kroppen de senaste snart 10 åren.

Mamma läste på en hel del och provade till sist att ge mig kosttillskott. Som mest åt jag som liten ca 10 tabletter per dag. Ganska snart märkte hon stor skillnad. "Som att vända på en hand", som hon sa. Eksemen försvann!!!

Under hela min barndom var min hud fin. "Babylen" sa många. Min hud älskade sol och bad och fick alltid en fin bränna på sommaren. Huden var den del av kroppen jag var mest stolt över. Men det kom att ändras och det rejält. I gymnasiet började mina ögon att krångla. Pollenallergin var varje säsong svår. Ögonen var i ofta svullna, kliande och irriterade. Ständiga ögoninflammationer. Efter det kom huden. Kliande knottror som blev till sår över hela kroppen.

23 år gammal åkte jag till Thailand och fick där en elakartad magbakgerie. När jag kom hem försvann inte problemen utan i ca 2 år besvärades jag av ständiga magras och magont. Sjukvården gav mig (som "alla" andra) diagnosen IBS - irriterad tarm. I 2 år kunde jag inte äta ute eller bli bortbjuden då jag alltid fick skynda hem. Att jobba var en utmaning, särskilt då jag jobbade i butik. Det var minst sagt lite svårt att springa på toa stup i kvarten. Jag försökte undvika stark mat, vitlök och kaffe, utan större effekt. Jag vet inte vad som hände men efter 2 plågsamma år var det åter "som att vända på en hand". Problemen var till min förvåning helt plötsligt borta. Men då kom hudproblemen igen...

Kli ända in i benmärgen över hela kroppen. Särskilt när jag blev varm och svettades. Jag fick sluta träna då jag inte klarade av värmen. Att duscha var länge en plåga. Strålarna smärtade så på kroppen. Inte en dusch utan gråt och skrik. Fick gå från att duscha varannan dag till max 2 dagar i veckan och då gärna kallt.

Som oftast håller klådan på dag som natt - en känsla av stickande och killande. Jag brukar beskriva det som typ som att ha 100 myggbett utan att egentligen veta hur er känns. När jag kliat som värst finns klådan fortfarande kvar men även svidande, stramande, pulserande och värkande, ibland vätskande/varande. När det varit som värst har jag behövt ha vinterjacka på sommaren då min hud varit så förstörd ock jag inte kan reglera värmde/kyla. Den ständiga inflammationen i hela huden har gjort att jag ständigt har en sjukdomskänsla, typ som feber. Länge sa jag att det känts som jag haft feber varje dag i flera år. Klådan har för varje år blivit värre. Sista åren har jag inte sovit mer än 3-4 timmar per natt. Kylklampar, bomullsvantar, plasthandskar, specialkläder, silkessängkläder mm Ofta vaknar jag av klåda och har svårt att somna om. Huden har även svårt att reglera värme/kyla när jag sover. Jag blir väldig varm/fuktig och har svårt att sova. De starkaste allergitabletterna har knappt haft någon effekt och dagen efter har man varit som en "zombie". Det har varit svårt att orka jobba. Sista tiden har jag varit sjukskriven - även om det tagit emot. Inte kan jag vara sjukskriven? Att det skulle gå så långt trodde jag aldrig...

Eksemen har långsamt gjort att både tålamod, energi, glädje och koncentration dalat. För 2 år sedan blev jag deprimerad. Att inte veta om man någonsin kommer bli bättre/bra eller värre och att ingen läkare kan hjälpa en, var det värsta. I och med eksemen utvecklade jag även social fobi. Jag har slutit mig i min lilla bubbla - mitt hem - och många gånger inte velat gå utanför dörren. Min sambo har ständigt stöttat mig, försökt höja mitt humör och tagit ut mig när det varit som värst. Medan jag under åren mest desperat grottat ner mig och sökt svar på min sjukdom.

För ca 1,5 år sedan fick jag veta att jag var gravid. Jag ville kunna leva ett normalt liv, bilda en familj, byta fokus i livet. Nu är min dotter redan 6 månader. Denna resa har varit den mest fantastiska men samtidigt den mest utmanande någonsin! Klådan blev under graviditeten ännu värre. Särskilt torrheten. Det kändes som jag ömsade 3 lager hud per dag. Jag har aldrig förstått att man kunde vara så torr! Jag kunde knappt gå efter jag duschat eller när jag vaknade på morgonen. Jag var tvungen att smörja mig över hela kroppen minst 4-5 grr per dag. Oljor, aloe vera och otaligt många olika lotions. Sen min dotter föddes har eksemen bara blivit värre. På 1 år räknade jag till ca 4 bra huddagar. Det har varit det tuffaste jag gjort, att amma och inte kunna ta klådstillande, inte kunna vara hud mot hud med min dotter pga alla salvor, att knappt kunna röra mig upp ur sängen när hon är ledsen och hungrig. Det har verkligen känts som jag varit längst ner i livet så länge samtidigt så lycklig över min dotter. Många har sagt att jag plågat mig med amningen och visst det har jag nog gjort men amningen har varit så viktig för mig. Allt för henne! Jag har velat att hon ska få den mest näringsrika och naturliga kosten som bara går för att minska hennes risk för samma besvär. Än så länge har vi haft tur. Vår dotter har inte en prick på kroppen och är så fin i huden!

Min dotters leenden och utveckling har fått mig att inte ge upp, att fortsätta kämpa. Jag vill ju leva, jag vill ju ha ett liv tillsammans med min familj, jag vill ju så mycket i livet! O än har jag inte provat allt! Listan är lång över metoder att testa. Bla homeapati, detox, tarmsköljning, akupunktur, totalt raw diet, Xolair behandling från sjukhuset (mer om det i annat inlägg), Kihlmaninstitutets örtbehandling, parasitdödande örtbehandling, juica mm

O då kanske ni undrar varför jag inte testat något av detta under dessa 10 år!? Men jag har provat mycket och det har tagit lång tid. Jag har bland annat testat luftfuktare, kosttillskott av olika former och varianter, ES-teck frekvensanalys, ljusbehandling, örtbad, vegan/vegetarian, ekomat, citronsyrefri mat, kinesiska örtteer, IMU PRO - födoämnesanalys, DAO - histaminintolerans analys, kortison/protopic mm mm

I ett separat inlägg kommer jah redogöra för alla metoder mer ingående om tillvägagångssätt, syfte och resultat.

För ca 1 månad sedan började huden helt plötsligt bli lite bättre. Livet är numera drägligt! Att jag skulle kunna säga så var för bara en kort stund sedan en dröm. Jag trodde verkligen inte på att jag någonsin skulle bli bättre. Energin är äntligen tillbaka. Jag vill gå ut, jag vill göra saker och jag är gladare och piggare hemma. Jag sover fortfarande dåligt och kliar en hel del men något har hänt i kroppen. Jag ser inte lika "sjuk" ut och känslan inne i kroppen är lugnare. Kan mitt liv äntligen vara på väg tillbaka?

3 saker skulle kunna va orsaken till förbättringen...

1. Hormonförändring i och med minskad amning?
2. Intag av Bio-gest matsmältningsenzym för bättre upptag av näring i tarmen sedan 1 månad tillbaka.
3. Bicom behandling (en pågående frekvensbehandling som ska "bota" allergier och eksem - berättar mer i annat inlägg)

Eller kan det vara en förbättring av en längre resa - mina livsstilsförändringar?

Jag har under ca 2-3 år ätit relativt antiinflammatoriskt kost. Jag har länge minskat på alkohol och socker. Sista 2 åren har jag endast druckit en handfull gånger. Just nu kan jag inte dricka alls. Dels i och med amning men även i och med min hud. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna dricka ett glas vin igen utan försämring i huden. Jag jobbar med mig själv dagligen och försöker minska/hantera stress på bättre sätt. Jag äter 99% ekologiskt utan några tillsatser i min mat! Jag äter oftast hemma. Aldrig snabbmat! Jag äter balanserat med olika former av kosttillskott. Jag dricker 2-3 liter vatten om dagen. Jag yogar och mediterar varje vecka. Jag försöker tänka positivt.

Där ute finns det så många som lider av exakt samma problematik! Vi är en grupp på instagram och Facebook som stöttar varandra och tipsar och nya behandlingar/metoder. Många går aldrig utanför dörren. Bilder på såriga, variga och sönderrivna kroppar. Gråtandes av av smärta. Sjukskrivna. Deprimerade. Många uttrycker sig just: "att eksemen stulit deras ungdom/liv". De flesta av oss kan inte ha ett socialt liv, kan inte dricka alkohol med vänner, inte äta ute. De flesta testar oändligt många olika behandlingar, tyvärr oftast utan resultat. Vissa får starka krämer/tabletter (kortison) från sjukvården som gör att deras problem blivit hundra gånger värre och måste utstå en avvänjning på flera år, vissa kräks flera gånger varje dag, eller så påverkas deras lever så pass dåligt att de måste göra veckovisa kontroller på sjukhus, vissa läkemedel sätter ner immunförsvaret så pass mycket att de får cancer. Jag har inte velat ha dessa behandlingar. Det känns för onaturligt för mig. Jag tänker, bara för att jag har en känslig hud behöver inte betyda att jag måste ha eksem. Jag måste hitta orsaken! Annars får jag leva på droger resten av mitt liv, vara sängliggandes eller få cancer. Nej! Jag ska läka mig själv på naturlig väg! Många av oss som lider av samma problematik går just så långt att de endast äter RAW - VEGAN kost. Vissa äter bara frukt. Det är en utmaning! Men faktiskt - det är det enda som hittills verkar funka! Vissa blir helt friska och lämnar vår grupp då de åter fått livet tillbaka, vissa blir bättre så att livet blir drägligt. Mitt liv har också blivit drägligt! Äntligen!

Det har tagit lång tid men för varje dag har jag kommit lite längre på min resa. Jag har blivit lite mer medveten om min kropp, dess behov och mina val av näringsintag. Jag måste tänka att jag en dag kommer bli frisk. Att jag kommer få mitt liv tillbaka. En dag har jag hittat nyckeln som får min kropp att vara i balans.

Med min blogg vill jag inte bara få utrymme att skriva ner mina tankar och känslor kring detta utan även inspirera och motivera andra till ett mer hälsosamt liv. Jag blir så ledsen när jag hör folk runt omkring mig som mår dåligt. Jag tror nog alla i min närvaro har någon form av hälsobekynmer. Det ska inte behöva vara så!

Kram till alla kämpar där ute som dras med ohälsa! Ni förtjänar alla att må bra och få njuta av livet fullt ut! Sluta inte kämpa - vi alla kan bli friska!